isamtalmedgud.blogg.se

Ta det som ett löfte, ta det inte som ett hot.

Så heter ett av albumen som bandet Nationalteatern gav ut för snart 50 år sedan. Kanske kan proggens dubbla budskap vara en hjälp till oss för att kunna förstå Jesu budskap i dagens evangelietext.

I 60- och 70-talets proggmusik fanns ofta en ganska hård och allvarlig kritik av samhället. Det som upplevdes som grundläggande för samhället och omöjligt att rucka på ifrågasattes. Nya sätt att leva och vara med varandra dök upp och man testade helt nya sätt att vara både människa och samhälle på. För många var samhällets ramar allt för snäva och det fanns en längtan efter en större frihet – fri att vara den man var menad att vara.

På så vis fanns det både en hård kritik av det som hindrade friheten, men samtidigt också en positiv och hoppfull ton om att friheten finns att nå, bara vi går ihop och kämpar tillsammans. Kanske går det att tala om en dialektisk rörelse, alltså att det rör sig från det ena till det andra. Från vass kritik till ett längtande hopp.

Samma dubbelhet möter vi i evangeliernas Jesus. Varje möte som vi kan läsa om var ett genuint möte för honom. Det spelade ingen roll om det gällde en mäktig farisé eller en utstött kvinna anklagad för otrohet. För Jesus var varje möte allvar. I varje möte fanns det också något hoppfullt. Alltid en möjlighet till omvändelse och förlåtelse.

Gå och synda inte mer.

Gå ut på nytt men tänk efter vad du gör. Samma allvar. Samma hopp.

Denna dubbelhet har alltid varit kännetecknet för vår kyrka, formulerad i den klassiska protestantiska mottot: Simul justus et pecator – Samtidigt rättfärdig, samtidigt syndare. Det tror jag vi lätt kan greppa, ingen av oss är enbart goda utan vi gör också fel. Lite känslan av ying/yang. Samtidigt är det inte riktigt den infallsvinkeln som Jesus har i dagens evangelium. Där talar han om en faktiskt uppdelning av goda och dåliga fiskar. Det är obehaglig tanke att våga tänka eftersom ingen av oss vill vara den där dåliga fisken. Symbolen som Jesus använder blir stark eftersom de flesta har nog känt lukten av rutten fisk någon gång. En rutten och dålig fisk kan ingen äta. Det går inte att göra något med den och i värsta fall riskerar den att göra andra fiskar lika ruttna om den får vara kvar. Den måste helt enkelt slängas bort.

En sådan fisk vill ingen vara.

Därför blir det svårt, kanske till och med outhärdligt att våga se på sig själv på djupet och se vad som finns där, för tänk om det just där inne finns en sådan dålig fisk.Fast samtidigt är det just det Jesus efterfrågar av oss. Inte ensamma utan genom den tlkningsnyckel som han också gav till folket osm kom med äktenskapsbryterskan i händerna, den som beskylldes för att ha varit just en dålig fisk. Sju ord som sammanfattar så väl hur vi ska förstå dagens text:

Låt den utan synd kasta första stenen.

Ingen är utan synd.

Ingen är nog fri för att kunna döma en annan människas fel. Vi är alla dåliga fiskar, fast i ett nät oförmögna att avgöra vilka andra fiskar som är dåliga. Det var också det här Paulus pekar på när han skriver i Korinthierbrevet: Alla dör genom Adam.

Adam, det hebreiska ordet för mänsklighet. Alla är vi del av samma mänsklighet och med det bär vi också på samma defekt, samma fel som gör oss benägna att synda och göra ont. Mot oss själva, mot varandra och mot Gud. Eller som Nils Ferlin sammanfattade det i sin dikt Gammal visa:

För svarta, vita och röda, gula
Fattiga, rika är samma folk
Och allihop är vi lika fula
Och allihop är vi bara smolk!

Det finns alltså en allvarsam ton. En kritik mot hur vi lever och vad vi jagar efter. Det är det Jesus vill peka på.

Fortsätter ni såhär så kommer ni att dö.

Det tror jag inte går att försköna eller bortförklara utan det är en direkt uppmaning: Sluta med det ni gör för det kommer inte sluta gott.

Ta det som ett löfte, inte som ett hot.

Det är en uppmaning som utgår från Guds ständiga rop efter oss. Att vi ska återvända hem till honom. Som utgår från kärleken till sin skapelse. Det går inte att hota något till himlen, sa en präst för länge sedan och det är precis det som gör att Jesus budskap alltid är dubbelt: Sluta med det destruktiva och jag ska hjälpa dig med en väg som istället bygger upp.

En sådan inbjudan kan vi se om och om igen i bibeln, oavsett vem det är. Det finns ingen fisk som är för dålig för Jesus att fiska upp. När han kallar lärjungarna så gör han det till att bli människofiskare. Inte fiskare som ska fånga goda fiskar utan alla fiskar. Var och en av oss. Men det bygger på att vi låter oss fångas på kroken. Den enda gången Jesus avvisar någon i evangeliet är när den rike mannen vägrar släppa taget om sina pengar. En medveten vilja att stanna kvar i det trassliga nätet, det nät som Jesus vill fläta upp.

Gud kan inte hota någon till himlen men inte heller släpa någon dit. Vi måste vilja. Vi måste våga. Vi måste hoppas.

Då kan Kristus verka i oss. Då kan en dålig fisk bli bra. Då kan fisken bli till mat för femtusen hungriga. Då kan det allvarliga bli till hopp och glädje. Då blir domen och domsöndagens allvarliga ton inte en avvisning utan en inbjudan till frihet. Friheten att vara det vi var menade att bli: Guds älskade avbild. Då blir Jesus återkomst något att se fram emot, en tid när allt ska ställas till rätta och Gud ska vara med sitt folk för evigt. Det är ett löfte Gud har gett oss och som han håller fast vid, ända till tidens slut.

Som ett löfte och aldrig som ett hot.