MENY
Frihet är det bästa ting, som sökas kan all världen kring,
för den, som frihet kan bära, för den, som frihet kan bära.
Så sägs det att Biskop Thomas Simonsson komponerade när han skrev sin Engelbrektskrönika 1439. Denna välkända strof har nog sällan varit så aktuell som nu för många av oss. Den pandemi som svept över vår värld det senaste halvåret med inställda tillställningar, besöksförbud och restriktioner har fått många av oss att längta efter den frihet som tidigare var så självklar, speciellt bland er över 70 år. Covid-19 har kommit och blivit en stor sorg för många i och med de ökade fysiska och relationella avstånd som nu uppstått mellan oss. Den närhet som tidigare var så självklar är nu ett plågsamt minne om dess omöjlighet. Aldrig är kärleken till friheten så stark som när vi berövas den.
Samtidigt finns det paradoxalt nog en nyvunnen frihet mitt i denna ofrihet. När vi utsätts för svåra situationer där vanor sätts ur spel så tvingas många av oss att fundera över vad som är viktigt i livet. Vilka människor prioriterar vi? Vilka aktiviteter spenderar jag min tid på? Vilka spår vill jag lämna efter mig? Den allt för självklara friheten riskerar alltid att glömmas bort och bli dess exakta motsatts: ofrihet. När vi fastnar i ekorrhjulet utan möjlighet till självreflektion, vem är det då som egentligen styr våra liv och handlingar?
Att biskop Thomas skrev sin krönika 1439 var ingen slump. Tre år tidigare hade det stora upproret mot kung Erik av Pommern startats av bergsmannen Engelbrekt Engelbrektsson och väckt många svenskars längtan efter en frihet bortom utländska och tyranniska fogdar. Att Biskop Thomas inspirerades till att skriva en frihetsvisa till Engelbrekts ära var inte så konstigt när han som många andra hade levt hela sitt liv i ofrihet.
Kanske är det en erfarenhet som även vi kan bära med oss mitt i denna tragedi som covid-19 varit för många människor i vår bygd? Att mitt i denna tid av ofrihet se vad vi gör med vår frihet så att det gagnar det meningsfulla i våra liv när pandemin börjar trappas av. Hitta sätt att kunna bära upp friheten så att den kan bli till glädje och välsignelse för oss alla. När besöket till farmor ses i ljuset av en erfarenhet av att aldrig få träffas, istället för i relation till alla måsten jag sätter upp för mig själv. Då kan jag välja det som verkligen är viktigt i mitt liv. Då blir friheten något att vårda och värna för jag vet aldrig när jag riskerar att förlora den.
Den spanske filosofen George Santayana sa en gång: Den som inte kan minnas sitt förflutna är dömd att upprepa det. Låt oss därför minnas covid-19, inte i första hand för allt det berövades oss utan som en påminnelse om allt vi genom friheten kan skapa för vår nästas bästa: närhet, kärlek och solidaritet.
0