MENY
Jesus svarade: »Ännu en kort tid är ljuset bland er. Vandra medan ni har ljuset, så att mörkret inte övervinner er. Den som vandrar i mörkret vet inte vart han går. Tro på ljuset medan ni har ljuset, så att ni blir ljusets söner.« När Jesus hade sagt detta lämnade han dem och var försvunnen.
Trots att han hade gjort så många tecken inför dem trodde de inte på honom, ty profeten Jesajas ord skulle uppfyllas: Herre, vem har trott på det vi fick höra, och för vem har Herrens makt uppenbarats?
De kunde inte tro, ty Jesaja säger också: Han har förblindat deras ögon och förstockat deras hjärtan, så att de inte kan se med sina ögon och förstå med sitt hjärta och omvända sig och bli botade av mig. Detta sade Jesaja därför att han såg hans härlighet, och det var om honom han talade. Ändå kom också många i rådet till tro på Jesus, men med tanke på fariseerna ville de inte erkänna det för att inte bli uteslutna ur synagogan. De älskade äran från människor högre än äran från Gud. - Joh 12:35-43
1749 föddes en liten pojke i Berkeley, England. Hans namn var Edward Jenner och var av allt att döma som vilket annat barn som helst. Ingen i hans närhet hade en aning om att han, under sin tid som läkare, skulle bli en av upphovsmännen till en av de viktigaste upptäckterna inom medicin: vaccinet.
Efter att ha sett att komjölkerskor verkade immuna mot smitkoppar när de smittades av kokoppor (en svagare virusform) testade han sin teori på en liten pojke 1796. Pojken fick en mild form av kokoppor men när Jenner sedan testade med smittkoppor blev han inte smittad, Pojken hade blivit immun.
Trots sin banbrytande upptäckt möttes han av stor misstänksamhet och misstro. Visserligen visste man att vissa var immuna men att det skulle gå genom att sprida ut virus i deras kroppar verkade absurt. Karikatyrer av Jenner och hans vaccin spred sig i tidningarna men han stod på sig. Med tiden upptäckte allt fler hur otrolig hans upptäckt var.
Hans experiment hade öppnat vägen till livet för otaligt många människor, mer än han någonsin hade kunnat ana och med något som verkade gå emot allt som upplevdes som självklart. På sin dödsbädd kommenterade Jenner sin livsgärning med orden:
Jag är inte förvånad över att människor inte är tacksamma mot mig, men jag undrar varför de inte är tacksamma inför den Gud som fått mig att göra så mycket gott som ett instrument för mina medmänniskor.
Det som är gott, förstås inte alltid som gott, inte minst när det verkar gå emot det vi tror oss veta om världen och om oss själva.
I Johannesevangeliets text här ovanför möter vi Jesus strax efter hans intåg i Jerusalem när han undervisar folket. Det var en stor blandning av människor, bland annat från Grekland som kommit för att fira den judiska påsken. Staden var livfull och skapade nog en viss oro bland stadens ledare. Upplopp i staden var inte ovanligt och det möttes vanligtvis med mycket våld av den romerska makten. De uppror som skett i Israel var vida känt och något som kejsaren knappast kunde tolerera i sitt rike.
Det visste fariséerna. Kanske var det också det som skrämde dem med Jesus. Att han till och med samlade skaror så långt bort som till Grekland som ville lyssna. Det han sade påverkade människor på djupet. I texten får vi höra att många kom till tro genom hans ord. För i dem orden fanns något nytt. Ett budskap om en gemenskap av bröder och systrar som sträckte sig bortom våra mänskliga ramar ända fram till Gud. En väg som stod öppen, för de som litade på orden.
Samtidigt var det många i skaran som inte ville öppna sina hjärtan. För en del handlade det nog om en befogad oro för vad hans budskap skulle innebära. För andra var det en allmän misstro mot det som var nytt. Kanske bar en del också en avundsjuka för den popularitet han bar på. Men för många fanns det nog också en stor rädsla. En rädsla för vad hans ord skulle innebära i deras liv. Risken att bli utkastade ur synagogan, kanske den enda trygga gemenskapen de bar i livet.
Det som är gott, förstås inte alltid som gott, inte minst när det verkar gå emot det vi tror oss veta om världen och om oss själva.
I detta blottar Jesus något djupt mänskligt: den bristande tilliten vi som människor har till varandra men kanske framförallt till Gud. Som gör oss beroende av saker som ger en tillfällig men ständigt hungrande känsla av trygghet. Som ibland leder till att vi behandlar både människor och vår skapelse som inget mer än instrument för vår egen tillfälliga trygghet.
Därför var Jesus ord så utmanande. För det han bad människor om var att våga släppa taget om denna tillfälliga trygghet. Vi ser det gång på gång i evangelierna:
- Köpmannen som skulle släppa sina mynt.
- Lärjungarna som skulle släppa sina nät.
- De skriftlärda att släppa de stenar som skulle kastas på äktenskapsbryterskan.
I vår tros allra djupaste kärna ligger just det här, mötet med vårt inre som Gud utmanar. Det som du fäster ditt hjärta vid och som du litar på, är vad som verkligen är din Gud, skrev Martin Luther i den Stora Katekesen. Inte för att det vi har omkring oss är viktigt, utan för att vi inte ska fastna i det som i slutändan är förgängligt. Det som kan snärja oss på ett sätt som lockar fram känslor av egoism, avundsjuka och hämnd.
Fundera gärna själv.
Finns det något i ditt liv som du klamrar dig fast vid?
Som du aldrig skulle klara att släppa taget om?
Mitt i denna pandemi tror jag att det är något som de flesta av oss har märkt av. När vi inte kan vara nära de vi älskar mest, när vi inte kan arbeta som vi gjort förut eller åka dit vi vill. Det är i sådana här kriser vi upptäcker just hur förgängligt mycket av vår trygghet är. Det som vi trodde var självklart.
Det är också det som Jesus pekar på i den här texten. Att vi behöver ett ljus som fortsätter lysa, även i det djupaste mörkret. När alla andra ljus riskerar att blåsas ut av förändringens vindar. När Edward Jenners presenterade sitt revolutionerande vaccin var det just i ett medicinskt mörker många levde i. Att bli sjuk i smittkoppor, röda hund, polio eller mässlingen var verkligen en dödsdom för många. Samtidigt var det svårt att släppa taget om självklara uppfattningar och våga lita på att det ljus han kom med. En misstro som vi kanske kan känna idag med de restriktioner, rekommendationer och beslut som vi inte alltid förstår eller litar på.
På samma sätt är det också med det budskap som Jesus kom med. Han kom med ett andligt vaccin vars syfte är att skydda oss från mörkrets makter. I dopet, ges vi en första dos av ett skydd där Gud lovar att verka i oss på ett nytt sätt, ett sätt som för oss närmare det ljus som aldrig ska slockna.
Det är det som det komplicerade ordet frälsning handlar om. Att på djupet, i våra hjärtan, lägga vår tillit till något annat än det som normalt känns tryggt och lägga det i något okänt, något större, något heligare.
I Gud.
Att våra liv har verkligt värde, inte för vad vi gör utan för dem vi är. Ett värde som inte ens döden kan ta ifrån oss. Det är det som gör det så utmanande. För det handlar om en relation som inte är ensidig. För när Gud verkar i oss sker det en förändring. En villighet att följa Guds vilja. En villighet vi kan följa eller helt stänga ute.
Som vi kan göda genom att ta emot Guds ord och omsäta i våra liv. Som vi kan förfina i vårt möte med våra medmänniskor och skapelsen. När vi tar emot det goda i livet, inte som självklarheter utan som gåvor att förvalta tillfälligt. Där livet blir en fråga om att lita på det goda mer än att misstro det onda. När vi lyssnar in Guds röst sam faktiskt talar i oss genom dopet så bildas det andliga antikroppar som bär på det gudomliga löfte som Gud gett till var och en som står fast vid hans ord:
”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör, och den som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö.”
0