Jag är världens ljus.
Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus.
(Joh 8:12)
Hur pratar man med det som inte går att se? Att börja prata med Gud kan vara en svår utmaning. Att veta vad man ska prata om, att inte veta om man får svar eller kanske känslan av att känna sig fånig för att det känns som att man talar med sig själv kan lätt störa och bli hinder för att testa att öppna sig för en gudsrelation. Då kan ett bra sätt att starta vara genom att tända ett ljus.
Låt ljuset bli punkten du fokuserar på. Betrakta lågan. Hur rör den sig? Byter den skepnad? Blir den större eller mindre? Låter den något? Betrakta den en stund och låt ditt inre stänga ute allt annat omkring dig. Tänk dig sen att lågan symboliserar något större. Att varje rörelse avspeglar något djupare. Att lågan egentligen är något annat. Ett sätt för Gud att möta dig.
Hur vill du bemöta det? Med en blick? Ett ord? En bön? Låt din inre längtan styra. Låt ljuset bli kanalen med vilken du söker kontakten med Gud. En kommunikation som sträcker sig bortom tid och rum. Som sätter dig i kontakt med det oändliga på samma sätt som det en gång gjorde för Mose:
En gång när Mose vaktade fåren åt sin svärfar Jetro, prästen i Midjan, drev han dem till andra sidan öknen och kom till Guds berg, Horeb. Där visade sig Herrens ängel för honom i en eldslåga, som slog upp ur en törnbuske. När Mose såg att busken stod i låga utan att brinna upp tänkte han: »Vilken märklig syn! Jag måste gå dit och se varför busken inte brinner upp.« Då Herren såg att han gick för att se efter ropade Gud till honom ur törnbusken: »Mose! Mose!« Han svarade: »Ja, här är jag.« Herren sade: »Kom inte närmare! Ta av dig dina skor, du står på helig mark.« Och han fortsatte: »Jag är din faders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud.« (2 Mos 3:1-6)
När du låter Gud ta plats i din vardag så kommer du också börja ta emot Guds tilltal . Ibland kan det vara svårt i början, inte minst eftersom det bygger på en tillit - en tillit att det faktiskt finns något där bortom allt. Därför krävs det att relationen får ta tid så att en vana kan byggas upp att se och tolka in det gudomliga i vår värld. Gud är inte något vi finner bortom vår vardag utan Gud är någon vi kan se och som verkar mitt ibland oss. Det gäller bara att lära sig se på ett nytt sätt. Ett sätt som börjar i att låta vår syn försöka se det som vid en första anblick verkar anspråkslöst men som egentligen kan dölja något mycket djupare och heligare än vi först anar.
O herre,
I Jesus Kristus, din son, vår Guds namn,
ge oss den kärlek som aldrig sinar,
som tänder våra lampor men aldrig släcker dem,
som brinner i vårt inre och lyser för andra.
O Kristus, vår kära frälsare,
tänd våra lampor,
så att de evigt får lysa i ditt tempel,
så att de kan ta emot det osläckbara ljuset från dig
som förvisar mörkret från vårt inre,
och minskar världens mörker.
Jesus, vår herre, vi ber,
ge ditt ljus till våra lampor,
så att vi genom ljuset uppenbaras för dina heliga platser
där du har din boning som evig präst,
så att vi alltid kan möta dig, söka dig, se på dig i kärlek
och längta efter dig, för din skull.
Amen.
Keltisk bön från 600-talet
MENY
0