isamtalmedgud.blogg.se

 

 

 

Om du befann dig på en öde ö och du fick bara ta med dig en enda sak, vad hade du då valt? 

 

Kanske hade du valt att ta med dig ett verktyg, som en yxa, såg eller en kniv? Eler så hade du kanske valt något som det går att tända eld som exempelvis säkerhetständstickor eller tändstål och flinta. Kanske hade du tagit med dig mediciner eller reningstabletter för att inte riskera att bli sjuk. 

 

Svaren på frågan kan vara många och det finns inte något självklart svar på vad som är rätt sak att ta med. Allt handlar om hur vi prioriterar och vad vi tycker är viktigt. Oavsett så finns det ofta ett mönster. En röd tråd som förenar de flesta svar, nämligen att vi försöker välja saker som vi tror att vi inte kan vara utan. Något som är så ovärderligt att det blir grunden för ens överlevnad på ön. Om ditt liv hänger på en enda sak, då gäller det att verkligen välja det som är rätt. 

 

Det är nog också det som gör frågan sådär klurigt intressant:

 

 

I evangelietexten ovan får vi följa med hem till systrarna Marta och Maria som bjudit hem Jesus. När det här besöket utspelar sig har Jesus redan hunnit gjort flera av sina under och ryktet om hans liknelser och mirakel har förmodligen spridit sig ganska långt. Kanske fanns det stora förväntningar och krav hos både Marta och Maria när Jesus skulle komma hem till dem.

 

Huset skulle vara städat, allt skulle vara iordninggjort, maten skulle lagas och vinet skulle hällas upp. Allt skulle helt enkelt vara perfekt. Jag tror många av oss känner eller har känt en kvinnlig släkting som ätit stående vid köksbänken när resten suttit till bords. En mormor eller en mamma som spenderat julafton i köket för att hinna med allt och få det att bli perfekt för alla andra.

I den israeliska kulturen, som Jesus själv levde och verkade i, var gästfriheten en viktig sed. Att ta hand om sin gäst var ett hedersuppdrag och detta tema återkommer på många ställen i Bibeln. Det kanske mest välkända är de tre änglarna som kommer på besök till Abraham och Sara utklädda till tre vandrare. De bjuder sina gäster på bröd gjort på det bästa mjölet och väljer ut den finaste kalven och slaktar, allt för att visa sin generositet och tur var väl det, när Sara senare får veta av änglarna att hon snart skulle bli gravid med det barn hon väntat på så länge. Sensmoralen i berättelsen är tydlig:

Kom ihåg att visa gästfrihet, ty det har hänt att de som gjort det har haft änglar till gäster utan att veta om det. - Hebreerbrevet 13:2 

Kanske var det denna historia som låg i bakhuvudet på Marta som i sin iver att ordna med allt vänder sig till Jesus och ber honom säga till sin syster som bara sitter och lyssnar vid hans fötter.  Det är då hon får det förbryllande svaret:

»Marta, Marta, du gör dig bekymmer och oroar dig för så mycket, fast bara en sak behövs. Maria har valt det som är bäst och det skall inte tas ifrån henne.«

Vid en första anblick kan Jesus ord upplevas som ganska förminskande. Här har Marta förberett och arbetat, städat och slitit och så får hon höra av Jesus hur hon bara bekymrar sig och oroar sig för så mycket. Är det så att Jesus bara vill sätta Marta på plats när hon vädjar till honom?

En sådan läsning missar dock en väsentlig del i Jesus tilltal till Marta. Att han benämner henne vid hennes namn, inte bara en utan två gånger pekar på en intim relation. Jesus gör detta endast en gång till i Lukasevangeliet, nämligen när han talar till en av hans närmaste lärjungar: Petrus.

Denna form av tilltal indikerar att Jesus möter Marta på ett personlig plan och inte på ett moraliskt. Det handlar inte om att döma Martha för vad hon gör utan få henne att tänka till. Maria har valt det som är bäst, men inte det enda som är bra.

Det Jesus pekar på är en värderingskala där Marta, visserligen vill väl, men samtidigt missar det fokus som Maria redan funnit: nämligen att det är gästen som gör besöket speciellt, inte vad som ställs fram på bordet. Maten, drycken, rummet och möblerna är bara medel för att kunna möjliggöra det som är syftet med besöket: att umgås och fördjupa relationen människor emellan.

På ingen annan plats blir den här poängen så tydligt framträdande som när vi tar del av nattvardens mysterium. Där vi, som en gemenskap får ta del av det himmelska livet i något så enkelt som bröd och vin. Där, i det allra enklaste öppnas en värld till det allra mest heliga som vi bara kan ta emot i tro och glädje. Som en i den himmelska härskaran som Gud kallar oss till. Ett bröd, en kropp, en mänsklighet. Som Johnny Cash så vackert formulerar i sin låt Breaking Bread:

 

Det är inte kornet eller vetet

Det är inte ugnen eller värmen

Som gör detta bröd så gott att äta

Nej, det är i nöden och i delandet som gör ett mål så helt

 

 

Det som gjorde besöket hos Martha och Maria så speciellt var exakt samma sak som gjorde besöket hos Abraham och Sara speciellt: nämligen att det gudomliga tog plats i vardagen. Det är också det som Jesus poängterar i sina ord till Marta:

Du oroar dig för att det här ska bli så bra men det behovs egentligen bara en sak för att det här mötet ska bli speciellt: nämligen att Gud gästar ditt hus.Med den utgångspunkten blir plötsligt det andra inte lika viktigt längre. Så är det också i våra egna liv. Vi snärjs ständigt in i att söka efter och göra allt i våra liv så fulländade och så perfekt som möjligt.

 Varje semester ska vara maxad. Varje dejt ska vara fulländad. Varje bild på instagram ska vara perfekt filtrerad. Ett ständigt sökande efter det där gyllene livet, det vi inte kan uppnå. Så skapas oro, så skapas bekymmer, så skapas en längtan efter det som inte finns.

 

Jesus vänder på perspektiven. Han ställer samma fråga som jag ställde i början: vad är det egentligen som är absolut nödvändigt för vår överlevnad? Där ger Jesus oss svaret: nämligen Gud. Den Gud som skapat var och en av oss. Som får solen att gå upp och regnet att falla. Den Gud som får kornet att växa och vattnet att porla. Det är vad vi behöver. Den Gud som upprätthåller livet i varje andetag. Som ser dig och mig och alla andra och säger: Människa bli till. Han som är vårt ursprung och mål.

 

 

Som vill ha en relation med dig.

 

Det är en varsam kallelse, en kallelse fylld av kärlek, samma kärlek som lämnar Jesus läppar och som tas emot av Marta:

Jag ser dig, jag ser ditt slit. Jag ser din längtan. Men du söker på fel plats. Sök mig och du kommer finna en källa till liv.

Det gjorde Marta. Hennes tro ska senare bli grunden för Jesus uppväckande av hennes bror Lasarus från döden. Jesus kallade inte Marta för att få henne att bli något annat än den hon var men för att kalla henne att se något annat än det hon såg.

Så är det också med oss. Gud kallar på dig och mig och alla andra, varje dag. Inte bort från den du är men för att du ska se på dig själv och alla andra med nya ögon, ögon som har fokus på det som är nödvändigt. När vi ser världen genom Guds ögon, när vi ser på varandra som Guds avbilder, då kan vi, likt Martha också prioritera vad som är viktigt i våra liv.

 Då kan vi söka oss bort från våra ensliga öar, till vår nästas tjänst med det befriande budskapet:

 Känn ing­en oro. Tro på Gud, och tro på mig. I min fa­ders hus finns många rum. Skul­le jag an­nars säga att jag går bort för att be­re­da plats för er? Och om jag nu går bort och be­re­der plats för er, så skall jag kom­ma till­ba­ka och hämta er till mig, för att också ni skall va­ra där jag är. Joh 14:1-3