isamtalmedgud.blogg.se

När åtta dagar hade gått och man skulle omskära pojken fick han namnet Jesus, det som ängeln hade gett honom innan hans mor blev havande. - Lukasevangeliet kapitel 2, vers 21-21

Vad har egentligen ett namn för betydelse?

Det är en fråga som kanske låter abstrakt men som samtidigt bär på ett djupt svar. Våra namn är tätt sammanlänkat med vår identitet, vem vi är för omvärlden. För de som har bytt sina namn i livet, om det så är för att skydda sin identitet eller kanske för en total okändhet inför det namn man har fått tilldelat, vet att det handlar om så mycket mer än slumpmässiga bokstäver som bildar ett visst ord. I vissa sammanhang används till och med det illavarslande namnet dödnamn för det man en gång brukade heta. Som en smärtsam påminnelse om alla de erfarenheter det gamla namnet bär på.

 Våra namn kan avslöja mycket om vilka vi är oavsett om det är ett tilltalsnamn, smeknamn eller öknamn. Det kan berätta om en persons härkomst. Det kan ge en fingervisning om det är en man eller kvinna. Det kan berätta om familjerelationer eller släktskap. När vi skriver det kan det användas som ett juridiskt avtal som binder oss vid vissa saker. Ett namn på en toalettdörr i omklädningsrummet kan vara skillnaden mellan om ett barn går till skolan med en knut i magen eller inte. Våra namn bär på makt, en makt som både kan göra gott och söndra, allt utifrån vem det är som uttalar det och varför.

Under medeltiden var denna övertygelse särskilt stark när det skrivna ordet ännu inte hade slagit igenom brett bland människor. Att förolämpa någon var farligt och kunde sluta i att du plötsligt stod i en duell på liv och död. För så var det verkligen, lät man det gå ostraffat var det lika med att du erkände att förolämpningen var sann. Rädslan för besvärjelser var också stor och man fick passa sig noga för att använda namn som ansågs bringa otur och elände. Att åkalla djävulen, den onde eller fan var synnerligen allvarligt. Det är av samma anledning som det andra budordet Mose fick var: ”Du skall inte missbruka Herrens, din Guds, namn.”

Bibeln kryllar av olika sorters namn med symboliska betydelser som ska hjälpa till att förklara en djupare mening. Adam (אדם), det hebreiska ordet för människa är skapat ur ett annat hebreiskt ord Adamah (אדמה) som betyder jord. Eva (חוה) är också ett hebreiskt ord och betyder liv. Med den vetskapen får vi plötsligt se hur mänsklighetens liv är tätt sammanlänkat med jorden. Genom att känna till deras namn får vi på en gång en miniversion av skapelseberättelsen.

Men det kanske kändaste namnet från Bibeln borde vara Jesus. Namnet, som på Jesus egen tid uttalades som Yeshua (ישוע) bär också på en annan betydelse, nämligen räddning. I Matteusevangeliet berättar ängeln för Josef att han ska få namnet Jesus eftersom: han skall frälsa sitt folk från deras synder.

 Att Jesus namn bär kraft får vi veta gång efter gång i Bibelns berättelser. I Markusevangeliet får vi möta demoner som drivs ut med hjälp av hans namn. I apostlagärningarna utför lärjungarna mirakel genom Jesus namn och i Johannesevangeliet säger Jesus själv att den som ber om något av fadern i hans namn ska få det. Tidigt började de kristna att använda det välkända kristusmonogrammet: IHS och senare även akronymen Ichtys – Jesus Kristus, Gud son, världens frälsare. Anledning till detta går att finna i exakt samma orsak till varför ungdomar tycker om att rista in sitt namn på alla möjliga platser idag: för att visa sin närvaro. För bakom namnet vilar ju något mer.

En person. En erfarenhet. Ett minne av ett liv som levts.

Bakom Guds namn vilar dock något mer. Bakom det namn som vi uttalar när vi säger Jesus döljer sig också ett löfte. Det löfte som ängeln gav Josef den där natten för över två tusen år sedan: han skall frälsa sitt folk från deras synder. Det är där som människan Jesus förenas med den gudomlige Kristus. Den där mystiska dubbelheten som gör honom till fullt ut människa och fullt ut Gud.

Det går inte att förstå det djup som denna förening innebär, men vi kan se effekterna av den. Att vi aldrig mer behöver vandra livets väg ensamma. När vi uttalar Jesus namn så kan vi lita på att hans namn bär på kraft.

Det är ett namn som räddar.

Det är ett namn som befriar.

Det är ett namn som kan bära oss genom det mörka och det obehagliga.

På samma sätt som det burit människor i årtusenden. Det har burit människor genom krig, svält, sjukdomar och annat elände. Det bär på det där hoppet som är omöjligt att släcka. När vi nu går in i det nya året får vi göra det i Jesu namn och kalla det för Guds år. Som en påminnelse om att vår Gud inte är en Gud av det förgångna. Nej det är en levande Gud som finns med oss genom Jesus Kristus.

Den Jesus som redan vandrat före oss genom mörkret. Genom syndens och djävulens vrede och kommit ut på andra sidan med det liv som aldrig mer ska dö. Ett liv han vill kalla just dig till. Så att du orkar leva ditt liv fullt ut. 

Låt det år som kommer bli Guds år.

Låt Gud verka i ditt liv.

Våga kalla på hans namn.

Då kommer du se att Jesus egna ord stämmer, även i ditt eget liv: ”Ty där två eller tre är samlade i mitt namn är jag mitt ibland dem.”